Arelids Saga

Idag har vi spårat. Det är fantastiskt kul att spåra med Saga för hon är som en dammsugare, lyfter kappt nosen, utan går i spårkärnan helt fokuserad. Däremot så skulle jag vilja ha ner tempot lite, så att det inte blir nåt slarv med att markera apporterna. Hon brukar inte ta apporterna i munnen, utan stannar upp, tittar på mej och tycker att vi ska fortsätta spåret med en gång. Är hon för taggad kan det vara svårt att hinna med och se när hon tycker att hon berättat vad hon hittat. Jag gjorde ett ganska klurigt spår, tycker jag i alla fall, med mycket vinklar och "kringelkrok" vägar. Jag hade bestämt innan att inte snitsla banan, för då går bara jag och letar efter snitslar istället för att vara fokuserad på vad Saga gör, och lägger mej i trots att jag vet att hon kan. Spåret var på ca 1000m och jag hade med mej 8 apporter, inklusive slutapporten. Apporterna var av varierande storlek, en mycket liten apport, en något större, men betydligt mindre än ordinarie storlek, och traditionell storlek. Har beställt de "udda" storlekarna från www.650p.se bara för att göra det lite svårare för henne. Spåret var i blandad terräng som skog, äng och en korsande väg. 
Hon var hur taggad som helst, men redan efter de två första apporterna sänkte hon tempot något. Hon gick hur bra som helst, missade inte en enda apport!!! Jag blir så imponerad av henne, hur fokuserad som helst och avviker knappt något från spårkärnan. Jag hade även gjort två återgångar, bara för att se om det "lurade" henne, men så lätta trick går hon inte på! I fortsättningen tänker jag aldrig mer snitsla, lärde mej väldigt mycket av att bara titta på Saga, istället för att leta snitslar.

 I spårskogen



 en apport hittad



 en vanlig och en miniapport